stinanorberg

Jag är så himla trött.


Hjälpte syrran och Bella med att boka Hostel i Sydney idag. Så dom kommer vara i Sydney samtidigt som mig och Maja, ungefär ett kvarter från vårat Hostel, som tyvärr var fullbokat redan. Men det blir nog kanon :) Ska kolla vad man kan hitta på på nyår där. Förhoppningsvis ngt annorlunda som man kommer att komma ihåg länge framöver.

Känns surt att det redan är söndag. Jobb imorgon...

Det slog mig precis, som ett knytnävsslag rätt i magen, hur ensam jag egentligen känner mig.
Familjen kom hem idag, ändå känns ensamheten större nu än när dom var borta.
Dom förstår mig inte. Inte till hundra procent och jag orkar ärligt talat inte förklara heller.

Jag har varit glad hela dagen. Tills nu på kvällen. Då tanken verkligen slog mig.
Vad gör jag här? Varför är jag kvar? Människor som har sina vänner nära kan verkligen kalla sig lyckliga.
Jag menar inte att jag inte har vänner i närheten, för det har jag. Men dom som verkligen står mig närmast är minst 20 mil härifrån (förutom Maja då, men hon jobbar i princip 24/7). Det känns rätt hårt. Jag har känt så rätt ofta på senaste tiden. Jag behöver få umgås lite mer med människor som förstår. Som förstår mig. Förra helgen var som att vakna upp och se solen för första gången på länge. Jag kände mig så otroligt glad när jag äntligen fick umgås med Sabina igen och se lite ansikten man kände igen. Jag tror det är först nu jag insett hur mkt jag saknar delar av 100% party crew och andra personer man lärt känna genom dem. Hur nära man verkligen kom vissa personer där. Det känns i hjärtat, kroppen, själen. Jag saknar er.

Jag tror jag måste börja umgås med folk mer igen. För att kunna bli hel.

Fick höra en del saker om mig själv igår som värmde otroligt mycket.
Det fick mig att inse hur underbara vänenr jag faktiskt har!

Lördag idag då. Sitter och väntar på att solen ska komma fraam så man kan sola lite, samt att familjen ska komma hem. Kommer nog bli en skapligt lugn dag och kväll. Hade iof varit kul att hitta på ngt om vädret bli bättre. Men vi får se hur det blir. Man kan inte få allt i här i världen!

Fredag.

Pissregn.

Men vad gör det? Har varit hurtig och städat, tvättat och klippt mig.
Jag kan minsann när jag vill. Även om jag egentligen inte var sådär jätte sugen att gå loss med saxen.
Men ibland måste man! Var ju iof inte sådär jätte sugen på att dammsuga heller.
Ser ut som att det kommer bli en rätt seg helg. Vilket känns sådär om man jämför med den förra som var så otroligt kul. Fast om man ser till fördelarna så kanske familjen kommer hem imorgon, vilket betyder mer mat i kylen och frysen + att jag slipper ta hand om alla dessa djur. Samt att det faktiskt kan vara bra att inte göra nånting i en helg också!

Blev bokad för jobb på måndag (förutom mitt vanliga vikariat på H-bo) på packen. Aldrig varit där förut. Så får se hur det går. Sista veckan på Haraldsbo är det då också (tisdag och torsdag) för veckan efter börjar jag mitt 3 veckors vikariat på Härdens förskola. Vi hoppas jag överlever. Pengarna kommer väl till pass!

Förhoppningsvis är det fint väder framöver också, så man slipper sola solarium för att bli brun.
Nog för att jag antagligen kommer bli rätt neger iaf ;)

Jag känner mig på något sätt delad i två.
Som om det är något som saknas.
Eller som om olika delar av mig vill olika saker.

Jag har förändrats så mycket under det senaste året.
Jag vet knappt om jag känner igen mig själv.
Speciellt inte i dagsläget. Just nu är jag mest en sorglig typ.
Jag gör saker jag aldrig skulle ha gjort för ett år sedan.
Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.

Däremot vet jag att jag inte ger mig.
Jag vet vad jag vill ha...
Även om det ibland lockar att bara ge upp
så vet jag vad jag vill ha...

Kvällens solnedgång. Jag önskar du varit med.

Redan tisdag.
Hade en otroligt trevlig helg där jag faktiskt var mig själv igen helt och hållet.
Så himla skönt! Fredagen spenderades som sagt med grillning och glassätning med Therese, Eric och Lunkan.
På lördagsmorgonen fick jag skjuts in av Therese till tåget som tog mig till Västerås.
Blev upphämtad av Sabina och hennes söta mamma och rullade vidare till Skultuna.
Där befann sig även Snövit och SpännGlenn, deras hemsläp som jag inte kommer ihåg namnet på (skapligt blåst brud vilket som), Jens, Pappa Viklund och lillebror Kevin.

Var påväg att bli kastad i grannens pool det första som hände också. Fint!

Blev en sen frukost och vi drog iväg och badade hela eftermiddagen :) Adina kom hem till Viklunds också. Vi drog till Powermeet på kvällen och lyckades där bli av med bruden jag inte minns namnet på.
Powermeet var tyvärr inte ngt vidare i år... men fick äta langos iaf!
Söndagen slöade vi mest, innan vi drog igång med drickat igen.
Gelnn spelade gitarr och jag sjöng kvällen lång. Gött som tusan var det!
Och igår åkte jag då hem. Efter att ha blivit bjuden på glass i hamnen - mys!

Idag var det jobb som gällde och nu sitter jag alltså här igen.
Men ska in i duschen och packa väskan snabbt. Drar iväg till Maja ikväll!
Så... woopwoop på er allihop!

Och ibland så undrar jag... tänker du lika ofta på mig som jag gör på dig?

Fredag.

Ska dra in till stan med Therese och Eric för att handla lite inför ikväll :)
Blir grillning och kanske lite kubbspel. Självklart blir Lunkan med också!

Känns som en toppen kväll!
Mycket möjligt att jag drar till Västerås imorgon också :P Haha.
Mycket spontanitet som gäller! Woopwoop!

Sundborn när det är som bäst.

Och Maja visar sin baksida?

Bilderna är tagna i onsdagskväll.

Idag har jag jag inte gjort många knop. Vaknade med nackspärr och feber, vilket inte är den bästa kombon.
Har av någon anledning bara sprungit runt i sting och t-shirt idag då också, varför vet jag inte?
Jag tror jag mest får vara glad över att det inte kom förbi nå folk. Eller börja undra över varför jag är för lat för att ta på mig byxor.

Och ja, jag tog bort lösenordskyddet. Jag kom fram till att jag inte orkar bry mig.
För vad spelar det egentligen för roll?

P&K

Har egentligen tänkt att uppdatera i flera dagar men har inte kommit mig för.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva.
Saker och ting har löst sig, men jag är inte riktigt säker på om jag gillar det eller inte.
Åtminstone så kretsar det inte längre i mitt huvud 24/7, men ett samtal hade gjort det så mycket bättre.
Men jag väntar. Orkar inte tränga mig på något mer.
Jag hoppas bara att saker och ting blir som jag vill i slutändan. Vilket vi inte får veta förrän om nästan ett år (du är rädd att jag träffar en annan där, men jag vet bättre för jag vet redan vad jag vill ha).
Men innan dess har vi en sommar att genomleva. Och den måste spenderas på bästa sätt!

Det är så många jag saknar. Saknar så det gör ont...

Sista etappen på min och Majas resa är nu bokad. Vi kommer hem igen den 7 juni 2012. Vi blir alltså borta i ca 8 månader. Jag missar inte syrrans student trots allt!

Har tänkt på dig länge, verkligen tänkt
Hur jag skall få dig att förstå hur det känns
Hur jag skall närma mig detta, våga berätta
Släppa, få hjärtat å lätta
Rädd att jag kanske hade läst dig fel
Kan jag säga nu med säkerhet
Att min första instinkt var korrekt
Nu vill jag utrycka det i klartext
Du är helt klar en mycket speciell
Universum är vigt åt dig själv
Djupaste platsen mörkaste delen
Av min själ vill jag berätta det här

Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan
Vi hörs

Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas
Du får leva med dig resten av ditt liv
Att du lever med det i all evig tid

Jag vet egentligen inte varför jag oroar mig.
Det är så onödigt. Eftersom jag vet att det kommer lösa sig.
Jag vet inte på vilket sätt, men jag vet att det kommer att göra det.
Det gör det alltid.

Men kanske är det just det att jag inte vet på vilket sätt det kommer bli som göra att jag går runt och tänker på det och dig hela tiden?
Jag vet inte vart vi står för tillfället... Håller du på med andra? Tänker du ens på mig? Kommer det att lösa sig på det sätt jag vill eller kommer vi gå helt olika vägar? Frågorna är många och de snurrar konstant i mitt huvud.
Du sa att du skulle höra av dig när "allt" lugnat ner sig. Jag vet inte vad det där "allt" är. Kanske är det känslorna för mig, kanske är det allt annat runt omkring. Vad det än är så hoppas jag det lugnar sig snart. För det tär så jälva mycket på psyket, på kroppen... på hur jag mår i stort. Och ärligt talat så tror jag inte du förstår hur seriös jag är med det hela. Jag vill veta. Jag. vill. veta. nu.

Och medan jag forsätter och vänta (är inne på dag 18 för den som undrar) så lyssnar jag till Melissa Horns visa ord och fina visor och hoppas...

För jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Har precis genomlevt min första arbetsvecka denna sommaren i köket i Haraldsbo.
Jobbet går lika fint som vanligt, även om man själv kanske inte varit helt normal.
Tiden själv i disken avskyr jag, då får jag för mycket tid till att tänka. Vilket jag inte riktigt vill eller orkar.
Jag är alltså till och med trött på mig själv, då är det illa.

Annars har allt gått fint som sagt. Skojat och härjat med Karin och Olle, jävlats med Knappen och Göran, ja...haft lite kul helt enkelt. Det är då de äkta leendena kommer fram!

I onsdags kom Bella, Totto och Susanne (kusin, farbror + fru för dom som inte vet) förbi på grillning också. Skönt att det hände lite hemma. Har tendenser till att bli helt tvär och tråkig annars.
Och igår hade man turen att få bada lite pool och jacuzzi hos just Totto och Susanne innan det plötsligt blev åskväder och hällregn. Trots det så åkte jag och Therese in till stan för att sola lite. Eftersom vi mestadels missat solen då vi jobbat istället!

Kom precis på att Therese skulle bjuda mig på glass på Hyttstugan idag också ;) Kanske bäst att jag kilar dit?

Kroppen är helt slut.
Sov 4 timmar i natt och har varit som en levande död.
Ändå kan jag inte sova när jag försöker, skapligt irriterande.
Vet inte riktigt hur många dagar det har hållt på.
Känns alltid som värst när man måste upp tidigt och jobba iaf.
Vilket i och för sig är förståeligt.

Det har börjat bli lite smått jobbigt här hemma.
Pappa har börjat fråga konstant hur det är med mig (jag uppskattar att han bryr sig, men ändå).
Så antagligen ser jag väl rätt förstörd ut eller så.
Lite sömn och ett påklistrat leende gör nog saken bättre!

Jag vill ha helg så att jag äntligen kan få försöka sova ut!
Fast just det... ska ju antagligen försöka planka P&L på fredag med Sebastian.
Så vi får väl se hur det går med det hela.

Blir till att sola i veckan med Therese också. Det ser vi fram emot :)


Bjuder på en Englandbild tagen av Lisa. Me and my favourite Starbuck's frappe!

Kom på att jag kanske kan nämna något kul också?
Har planerat (och bokat halva) en trip till London med Sabina i september!
Så, tar semester innan resan kan man väl säga ;)
Men va tusan, tar man sig fram och tillbaka dit för 500kr så ska man inte tacka nej.
Saknar den staden, som fan.
Det kommer bli toppen :)

Jag är en person som inte allt för ofta gör något dumt.
Om det är något dumt så är det oftast rätt roligt.
Men nu på senaste tiden har det hänt att jag har sagt en del dumma grejer.
Grejer jag kanske inte borde ha sagt över huvudtaget.
Men gjort är gjort och man kan bara hoppas på att det löser sig.

Saken är den att det svider så jävligt, att säga något som betyder så mycket, när man egentligen inte vet om man kommer få något tillbaka.
För mig var det stort, otroligt stort, att ens kunna göra det.
För jag var naiv och trodde inte jag skulle kunna känna så. Inte sedan förra gången.
Du fick får mig att känna mig hel.
Även om jag just nu mest känner mig trasig.

Många utav er förstår nog inte varför jag blir så ledsen/deprimerad för det här.
Och jag vet inte om jag kan förklara det så ni skulle förstå heller.
Men ni får lita på att det hela känns allvarligare för mig och att det är därför jag tar det så hårt.

Såhär såg jag ut igår btw!

Hade sjukt kul med brudarna på Kvarnberget. Redigt massa att dricka, massa bus, spel och galna upptåg slutade på krogen med massa dansande, shotande och trevligt umgänge.
Haft en awesome midsommar! Det tackar vi för. Nästa år får det firas på en strand i Hawaii med en drink i handen. Låter inte helt fel det heller faktiskt.

Igårkväll hade jag det otroligt trevligt!
Lars och Vicky var snälla nog att komma och hämta upp mig vid 5 snåret.
Så, spenderade alltså kvällen med Familjen Morberg i Riset!
Och Eric, Lunkan, Sanna, Linn, Magnus, Mattias och Adam förstås.
Det bjöds på göddig mat, massa skratt, kubbturnering, massa alkohol, trevligt umgänge och en båttur hem.
Ibland är det fint att bo i Sundborn faktiskt. Iaf när man kan vara vid vattnet!
Midsommarafton i år var toppen helt enkelt. Tack allihopa <3

Magnus, Jag, Eric och Mattias

Tjejgänget efter första spelrundan kubb. Behöver jag nämna att vi vann?

Båttur hem vid 2-tiden på natten. Mys!