stinanorberg

och så var allt igång igen.
fast ändå inte som förut.

jag mår skit. samtidigt som jag är så jävla glad.
det går inte riktigt ihop. vilket gör att allt känns som en förjävla berg-och-dalbana.
speciellt just nu.

jag berättade allt, gav dig allt.
och vad fick jag för det? jag väntar fortfarande på svar.

4 månader. det är tiden jag har kvar i sverige.
jag vill göra det bästa utav dom, ha så kul som möjligt.
gärna spendera det mesta med dig.

29e oktober. det är då flyget lyfter.
jag är exhalterad, pirrig. för jag vet inte vad som väntar.
jag vet inte ens när jag kommer hem.
men vad spelar det för roll om jag ändå inte har något speciellt att komma hem till?

Maja. förstår du att vi verkligen kommer åka - och det snart? damn i'm excited!

NOTE: Jag vet att många av mina inlägg den senaste tiden varit deppiga.
Det beror till stor del på att jag hatar att jobba (jag är liksom inte byggd för det), att tiden drar ihop sig för resan, vänner försvinner (rättare sagt flyttar utomlands så man inte får träffa dom på hundra år (okej, ett år men ändå)), att jag börjat känna mig stressad över saker som jag inte ens behöver vara stressad över, och att jag träffade Honom. det är den där sista bidragande faktorn som gör det så svårt. så jävla svårt. därför håller vi tummarna, för min skull... och för er. så ni slipper fler deppiga inlägg från min sida.