stinanorberg

Jag är inte den som ger mig i första taget.
Faktum är att jag knappt ger mig alls.

Men jag kan även inse när slaget är förlorad.
Jag är ju inte dum.



Förra midsommar så var jag i england. Plockade lite blommor och satte i en vas.
Köpte jordgubbar och sprutgrädde och hade trevligt med Lisa. Vi drog ut på kvällen och träffade Lewis och Ryan en sväng om jag inte minns fel. Blev sedan en kväll ute i Peterborough där vi blev så kalas att vi nästan inte mindes ett dugg. (var det kanske då vi beställde in den där jätte drinken? Mycket möjligt) En lite... annorlunda midsommar på engelskt vis.

Jag hade därför sett fram emot denna midsommar. Speciellt när man blivit förfrågad om att åka till både Öland och Tylösand. Nu blir det inget av det. Jag vet inte vad som händer över huvudtaget. Kanske att mamma, pappa och michan drar utomlands. Vilket lämnar mig och madde ensamma hemma. Vilket betyder att det blir svårt att ta sig till stan i så fall. Och det suger rätt hårt. Men måste ut på lördag. Elin åker ju upp till Lycksele på söndag då hennes semester börjar...
Jag vill att det ska bli bra, kul. Jag missar det ju nästa år här hemma igen.