stinanorberg

Vänder och vrider, försöker hitta en bekväm ställning att sova i.
Nattens besvär. Tankar som snurrar, tumlar runt.
Du ser saker på ett annat sätt. Du tror dig förstå mer, känna mer, vilja mer.

Du inser att du gjort fel. Om du fick göra om det skulle du ha handlat på ett annat sätt.
Avslutat det hela då den första sprickan i fasaden uppenbarade sig.
Istället så blundade du, för du hoppades att du sett fel.
Du gav det en chans till. Men det blev samma sak igen. Precis som du förstod att det skulle bli.
Trots det så kunde du inte säga ifrån den första gången. Du försökte såklart, lite försiktigt.
Du sa "händer det igen så har du förlorat, det hoppas jag du förstår".
Han svarade "Jag lovar att det inte kommer hända igen" och du ville tro på det.
Istället så förlorade du. Och nu står du där. Ensam igen.

När du sedan vaknar igen ser du saker i ett annat ljus. Morgonen får saker att te sig annorlunda.
Du inser att du inte kan bestämma vem som förlorat. Inte ännu. För spelet är ännu inte slut.