Living on a prayer

Fy fasen vad slut man är nu.
Kan inte vara hälsosamt att få sova hur mycket man vill i veckorna när man inte blir bokad för jobb.
För när man väl ska jobba, ja...då sover man för lite istället.
Så nu känner jag mig som att jag dunkat huvudet i en betongvägg samt inte sovit på sisådär 10 år.
Ni hör ju vilken fin kombo det låter som!

Men nu är det iaf fredag - vilket vi tackar för. Känns skönt så länge tiden går framåt. 249 dagar (eller något sånt) innan jag och Maja drar iväg på vår underbara resa! Två månader kvar till kryssning med Linn. Känns bra!

Idag ringde jag och försökte fixa jobb nummer 3 också. Får se hur det går... förhoppningsvis får jag det. Då har jag iaf chans till lite mer jobbtider, vilket behövs kan jag lova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0