stinanorberg

Pirrar i magen.

Försäkringspapprena kom idag.

Nu inväntas visumen för Australien och Nya Zeeland. Jag hoppas det går fort.

Snart dags att börja packa. Hur ska en tjej med 50 par skor kunna bestämma sig för MAX 3 stycken par som ska få följa med på hela resan? Mission inmpossible. För att inte tala om hur jag ska kunna välja kläder från min garderob och byrå. Jag har för mycket kläder...

Vi kör igång ikväll igen. Fast...lite snyggare och lite bättre såklart.

Awesoooooooome. Puss.

För den som inte vet vad melanotan är så är det den så kallade "brun utan sol - sprutan" som man tar i bukfettet.
Ärliga svaret på den frågan är nej, jag sprutar inte i mig melanotan - inte nu. Men jag har testat en kur för ungefär... öh...3 månader sen tror jag. Så antar att det är effekt kvar fortfarande då jag solar solarium nån gång ibland (sisådär 2 ggr i månaden eller ngt). Därför jag forfarande ser rätt nice sommarbrun ut :) Haha. Fast, vissa kanske tycker jag bara ser fake ut. Skit samma. Jag ville bara testa en gång för att se om det funka, och det gör det! 
Ngt mer du undrar du "Lisa" i Kumla? :)

Jag har funderat en del över det här inlägget. Hur och om jag verkligen borde skriva det.

Detta inlägg kommer handla om en kär vän till mig. En kär vän som faktiskt flyttar långt bort åt helvete nu till helgen. Hon ska nämligen flytta hem. Denna kära vän heter Elin Höglund.

Jag och Elin har egentligen inte känt varandra särskilt länge, fast det känns som flera år! Sanningen är faktiskt den att vi träffades genom Maja (som jag inte träffade förrän förra hösten) nu i vintras nångång. Hur sjukt är inte det? Den här tjejen (Elin) är nog en av de underbaraste människor jag träffat. Hon är så otroligt snäll, rolig, omtänksam, underbar, kul, bäst, och har ett hjärta av guld. Du kommer vara så otroligt saknad här i Dalarna under de tider jag och Maja känner att vi behöver en Elin vid vår sida. Nog för att jag och Maja kommer vara på andra sidan jorden ett tag, men vi önskar innerligt att du kunde följa med. Största anledningen till att jag skriver detta inlägget är att jag inte riktigt kunnat säga hej då ordentligt (jag hoppas vi kan göra det någorlunda bättre i oktober innan jag och Maja åker). Men Elin, jag vill att du ska veta att jag kommer sakna alla tokiga påhitt, alla kvällar på Kvarnberget, festandet i Enköping, Västerås och självklart i Falun och allt annat vi har haft för oss så otroligt mycket!

Jag hoppas du kommer tillbaka snart. Miss ya already!

Wave and smile... det löser sig. Så som det alltid gjort.

Jag vet inte riktigt vad andra har för bild av mig, och jag kan inte direkt säga att jag bryr mig heller.
Jag är rätt nöjd med livet som det är. Jag trivs i min "kill t-shirtar", mjukisbyxor och fluffiga hår.
Det känns otroligt jobbigt att klämma på sig ett par jeans (även om man får en sjukt snygg rumpa i dem), sminka sig (även om man ser mycket bättre ut i det i vissa lägen) och platta håret (det blir ändå fluffigt igen) oftare än nödvändigt. Helgerna räcker bra. Och jag måste faktikst säga att jag rockar rollen som mig själv jävligt bra.
Som sagt, jag är nöjd med livet som det är.

Nu kanske ni tror att jag bara säger att jag gillar att ränna runt osminkad i pösiga kläder bara för att jag är för lat för att fixa mig. Er kan jag säga att... ni har helt rätt. Jag är sjukt lat. 
Men det är inte heller kul att fixa sig varje dag. Skillnaden från hur man ser ut vanligt till det man verkligen ska göra sig snygg blir då inte så stor. Alltså blir förändringen så sjukt mycket roligare när man gör det på mitt sätt.

Kan vara värt att tänka på.

Jag har tidigare frågat några vänner detta, men lika bra jag frågar här också. NÄR kan man börja kalla någon för stalker? Går gränsen vid döda blommor och blod utanför dörren eller mycket tidigare? Tacksam för svar nu när jag undrat så länge liksom.

Don't lose who you are in the blur of the stars

Seeing is deceiving, dreaming is believing,

It's okay not to be okay...

Sometimes it's hard to follow your heart.

Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,

Just be true to who you are...

Och så har jag börjat fundera lite. Hur kan det komma sig att man börjar bli äcklad av personer man tidigare tyckt förjävla bra om? Är det för att man fått för sjuk info om personerna i efterhand eller är det helt enkelt för att man ångrar sig så otroligt att man ändrar sitt tyckande för personerna till äckel? Just wondering. Just nu mår jag lite illa över mig själv faktiskt. Vad fan har jag hållt på med? Iuuugh. Stina Norberg - lär dig tänka efter före. Ryser bara jag tänker tillbaka ett par månader. Att jag inte lyssnade. Jag får skylla mig själv.. fast iof är jag ändå lite nöjd med hur det känns nu... jag hoppas du får höra vad jag tycker om dig. Hör du det? Äckel.

:)

Btw, London är lika awesome som vanligt. Om kanske inte bättre till och med. Ooooooch...bara knappa 6 veckor kvar i detta skitland! Se till att boka in lite kvalitetstid med mig nu om ni vill hinna ses! Motala på torsdag. Ciaaaao.

Men det är så det blir ibland när suget efter att skriva inte finns där.

För mycket ups & down's för att det ska kännas bra helt enkelt.

Men iaf, Lisa kom hit och hälsade på i fredags! Väldigt uppskattat! :)
Kändes inte alls som att det gått över ett år sedan vi sågs sist.

Helt sjukt vad tiden går fort! Men guld värt i alla fall!

Lördagen bjöd på fest hemma hos Elin, med Lisa, Maja och Norbergs pojkarna.

Sådär trevlig blandning av massa nötter. Sjukt kul!

Jag och Lisa avslutade även kvällen med att länsa Max på allt ätbart.... chili cheese in my heart!

Vem vet, jag kanske till och med bjuder på lite bilder senare. Om jag orkar vill säga.

Puss

Antagligen inte den vackraste bildserien jag kunnat komma på. Men jag måste säga att jag är nöjd ändå. Jag menar... hur weird lyckas jag egentligen inte se ut på bild 2? För att inte tala om att jag nästan ser ut som en apa på bild 4! Bara att erkänna att ni älskar't! Kom igen?